Restorative

Försoningsgruppen är en icke vinstdrivande, ideell organisation som verkar för försoning genom arbete med Reparativ Rättvisa och mot kriminalitet och missbruk. Försoningsgruppen samarbetar med statliga, kommunala och frivilliga organisationer, rättsvårdande myndigheter och trossamfund som arbetar med brottsprevention och ökad trygghet i samhället.

Reperativ rättvisa

Försoningsprogrammet bygger i sin helhet på Reparativ Rättvisa, som är evidensbaserad, vilket man kan läsa om i kriminologerna Shermans och Strangs bok Restorative Justice: The Evidence.

  • Utgångspunkten för den Reparativa Rättvisan är att brott är respektlöshet, brott skadar relationer.
  • Ett vanligt missförstånd är att den Reparativa Rättviseprocessen är detsamma som medling, vilket det inte är. Reparativ Rättvisa handlar inte främst om att medla i en konflikt mellan två parter för att nå fram till samförstånd. Ett brott är inte en konflikt, ett brott är en kränkning av relationer. Reparativ Rättvisa handlar om att genom insikt, ansvar och möte, uppmärksamma, erkänna och i den mån det är möjligt, ställa till rätta det som blivit skadat vid ett brott. En kränkning skapar alltid ojämlika förhållanden i relationer – därav är termen ”konflikt” missvisande. Medling kan förekomma som en del i arbetet med Reparativ Rättvisa.
  • Brottsutsattas behov av information, sanning, rättfärdigande, upprättelse, vittnesmål, säkerhet, support är den Reparativa Rättviseprocessens mål, vilket också är rättvisans startpunkt.
  • Brottsutsattas säkerhet är en omedelbar och högprioriterad utgångspunkt i hela processen.
  • Brottsutsatta ska bemyndigas i den process som skadat dem – det är de brottsutsatta som är processens entydiga centrum.
  • Den Reparativa Rättviseprocessen maximerar möjligheterna till utbyte av information, deltagande, dialog, och ömsesidigt medgivande mellan förövare och brottsutsatta.
  • Förövares behov och kompetens uppmärksammas.
  • Den Reparativa Rättviseprocessen uppmärksammar att också förövaren skadas. Man understryker att också förövaren behöver helas, samt integreras i samhället igen.
  • Både brottsutsatta och förövare måste ges support och respekteras i processen.
  • Den Reparativa Rättviseprocessen är viktig för och har sitt ursprung i samhällsgemenskapen – därför bör den också föras där.
  • Den Reparativa Rättviseprocessen uppmärksammar vad som kommer ut ur processen, både det som är synligt och det som är osynligt med avseende på brott och viktimisering
  • Den Reparativa Rättviseprocessen synliggör och uppmuntrar helande, tillfrisknande, medräknande, ansvar och förändring. När förövaren håller löften och tar ansvar skapas goda förutsättningar för att den Reparativa Rättviseprocessen kan fortskrida.
  • I de flesta fall är möte ansikte mot ansikte att föredra i processen, men i vissa fall är detta inte att fördra, varför andra åtgärder måste vidtas.
  • Brottsutsatta har företräde i mötet med förövaren. De två är inte likvärdiga i processen, men de är dock lika viktiga för processen. Brottsutsatta är alltid överordnade förövare i förhållande till kränkningar, men båda parter behöver varandra för att processen ska fungera och leda till helande.
  • Ömsesidiga och gemensamma överenskommelser går före förväntade utkomster.
  • Möjligheter bör ges till ånger, förlåtelse och försoning. Men fokus är först och främst att bearbeta brottets skador genom sanning, bekräftelse, erkännande och ansvar.

Bakgrund

Vid ett flertal resor i Södra Afrika besökte jag Pollsmoorfängelset i Kapstaden och kom i kontakt med det Försoningsprogram som bedrivs bland dömda förövare där. Det var en genomgripande upplevelse. Försoningsprogrammet på Pollsmoorfängelset lyfter fram den existentiella delen av skulden och man arbetar med den i vetskap om att också denna del av skulden är nödvändig att sona om vi människor ska kunna leva sida vid sida i samhället – efter avtjänad strafftid. Just detta har jag under mina år som fängelsepräst saknat och efterfrågat. Många som jag mött genom åren har lidit av den skuldbörda som vederbörande ådragit sig genom kränkning och brott mot andra människor, utan möjligheter att sona eller arbeta med den.     

När jag sedan fick möjlighet att på heltid reflektera och skriva om skuld och värdefrågor inom ramen för mitt avhandlingsarbete väcktes tanken på ytterligare besök på Pollsmor. I mars 2010 följde en grupp sakkunniga med mig till Pollsmoor, för att tillsammans med 30 intagna arbeta med programmet och därigenom bedöma om vi kan använda programmet också i Sverige: Owe Sjölander och Anders Sandberg, erfarna våldsbehandlare på Kriscentrum för Män i Malmö, HE Svensson och Micael Johansson, erfarna kriminalvårdare, Benny Jadeland och Tommy Mellgren, båda med erfarenhet av arbete med människor som lever i missbruk, utanförskap och kriminalitet. Alla var vi efter detta besök och arbete, övertygade om att programmet också är möjligt att använda i Sverige, med vissa korrigeringar. Väl tillbaka i Sverige inbjöd vi företrädare från polismyndigheten, kyrkan, kriminalvården, medlingsverksamheten, behandlingshem i Malmö till samverkan. Under ett års tid översatte vi så programmet och den ideella organisationen Försoningsgruppen bildades.

Ulrica Fritzon
Ulrica Fritzson

Samverkanspartners

- Hope Prison Ministry, Pollsmoor Prison, Cape Town
- Prison Fellowship, Botswana
- Avenbokens Behandlingshem, Sociala Resursförvaltningen, Malmö Stad
- Krami, Serviceförvaltningen, Malmö Stad
- Lunds Missionssällskap
- Refictus AB
- Svenska Kyrkan, Möllevångens och Sofielunds Församling
- Kriminalvården och Frivården 

Deltagares och anhörigas ord om försoningsveckan

"Jag har gått många behandlingar och många program, men det jag lär mej här har jag aldrig varit i närheten av, detta är ju på riktigt, detta går ju på djupet."

- Deltagare från ett behandlingshem i Malmö, februari 2014


"Ni har inte fått en massa pengar, det fattar vi, ni har inte blivit rika på detta - men ni har fått mej, ni har fått mitt förtroende. Och det ger jag nästan aldrig bort till någon. Jag har inte gett mitt förtroende till något program under hela min 10-åriga fängelsetid. Men ni förtjänar det 100 gånger om!"

-Deltagare försoningsveckan februari 2014, dömd till 10 års fängelse


 "Jag har aldrig tänkt på att jag gör nån illa, dom har bara förtjänat det, men så är det ju inte, usch jag har ju skadat så många fler."

- Deltagare försoningsveckan februari 2014


"Detta är inte som nåt annat program jag gått. Det har gjort för ont. Egentligen hade det varit bättre att vara kvar på anstalten. Att prata om mina barn och hur jag gjort dom illa…nej det gör ont…Men detta är det bästa nån gjort för mej också – berätta det för dom!"

- Deltagare försoningsveckan februari 2014, dömd till 10 års fängelse


"Jag har inte lärt mig så mycket om mig själv på alla behandlingar jag gått på genom alla år."

- Deltagare försoningsveckan september 2011


"Detta är första gången någon frågar mig hur jag känner om min sons kriminalitet. Det betyder oerhört mycket för mig. Tack!"

- Mamma till deltagare försoningsveckan september 2011


"Detta är första gången han har varit tyst och verkligen lyssnat på mig. Det var otroligt skönt."

 - Anhörig till deltagare försoningsveckan 2011


"Detta handlar om mitt liv!"

 - Deltagare försoningsveckan januari 2012


"Jag kände mig som en man, när jag stod kvar och faktiskt lyssnade på henne."

 - Deltagare från försoningsvecka september 2011


 Vår kompetens

Vi som arbetar med försoningsprogrammet är alla certifierade i The Restorative Justice Method at Pollsmor Correctional Services, Cape Town, South Africa, by Hope Prison Ministry.

Utöver denna certifiering har vi i gruppen yrken och kompetenser som:

  • Alkohol- och Drogterapeut
  • Socialpedagog
  • Präst
  • Diakon, Kriminalvårdare
  • Polisiärt arbete
  • Egen genomgång av programmet
  • MI
  • Konsekvenspedagogik
  • Gestaltterapi
  • Återfallsprevention
  • Anhörigarbete
  • 12 stegsprogram
  • Krishantering och samtal
  • Kunskap och kompetens i NPF diagnoser